Soundtrack: Regina Spektor - Eet
Ett ögonblick, säger hon och han förstår inte. Ett ögonblick? Ett enda ögonblick? Hur ska ett sådant kunna göra upp för ett helt liv fyllt av hat? Hur ska han kunna leva på detta enda ögonblick under alla år som följer, under alla drömmar han kommer ha, hur ska han kunna leva på något som varar under så lite? Är det ens möjligt att överleva på ett ögonblick?
”Ni kommer endast ha inatt.”
Han åtrår henne. När han står där åtrår han henne och han vill ha henne. Det är något djupt inifrån, något som överstiger vett och sans, något primitivt som han, man, aldrig kommer att riktigt, fullkomligt, att förstå. Det är inte logiskt; det är. Det är och varandet är inte valfritt, inte något valt, något älskat. Det är.
”Det är nog bästa att du går nu.
”Till henne.”
De har sitt ögonblick. Det är vacker och fullkomligt och underbart och just då, under ögonblicket, så är det allt. Allt och allt och allt. Allt. Allt som skulle kunna finnas och allt som redan finns, det som är; det är ögonblicket. Smekande händer, mjuka händer, tysta, ansträngda andetag och lycka i luften och hennes hår är rött och hon är så vacker, fantastisk. De älskar. Desperat och frenetiskt men lugnt och underbart och allt är motsägelsefullt och som ingenting annat. De är Tillsammans och det är allt. Sedan, tar det slut.
Någonstans, har han rätt. Det kommer inte räcka till. Ibland kommer han tänka att ögonblicket gjorde det värre, att utan ögonblicket hade det varit bättre och ibland kommer han ha rätt. Men ibland kommer det inte vara så. Ibland kommer det enda ögonblicket av fullkomlig lycka att uppfylla honom, inte som när det hände på riktigt, inte till fullo, men nästan, så nära man kan komma. Han kommer le. Ett minne att treasure, spara och älska i mörkret, det bleka ljuset i ett liv i svartvitt utan färg. Minnet, ögonblicket, kommer det vara det enda som tycks honom verkligen verkligt. Men inte ibland. Ibland kommer det slita och riva, dåna, saknaden stor som WTC, som flygplan och vita hus, en millång mur och det ska göra ont. Ett svidande, rivande, som vägrar släppa taget, greppet, alltid om honom. Det ska göra ont. Det ska göra ont. Kunskapen om att det aldrig kommer igen, att det hände en enda gång och att det redan hänt; aldrig ska det hända igen.
”Det kommer aldrig finnas något mer.”
Kvinnan hade fel. Hon, som sa det till honom, hade fel. För det finns något mer. Alltid finns det något mer och ibland tänker han att det är det som är felet. Att det finns något mer än punkten av ljus i det gråa diset.
Saknaden.
Minnet.
Ögonblicket.
Snygg stilren blogg, intressant.