Soundtrack: Antony & The Johnsons – Bird Gurhl
De är tysta. De tiger. De är tyngda av världen och allvaret ligger som en tung, våt, obehaglig filt ovanpå deras tillvaro. En tung atmosfär, tyngre än någonsin tidigare, omger dem alla medan de sitter i tystnad, funderandes på världens sätt till konflikthantering. De är vänner, alla är de vänner, djupa och sanna sådana. Starka band har formats mellan dem, band av vänskap, kärlek och tillit. Band av hopp. Tillgivenhet. Det är en tyst kväll och resten av världen tycks sova djupt. Hur kan de vara så lugna? undrar de. Hur kan de fortsätta som om ingenting inträffat, som ingenting hänt, ingenting påbörjats? Det är därför de sitter här, nu ikväll. Ingen av dem tycks klara av att släpa sig iväg till sina sängar, till sina rum, till den kyliga ensamheten som är det enda som kan existera i en natt som denna.

Det var en attack tidigare idag. En hård, brutal attack som lämnade världen nio liv fattigare än tidigare. Hade de levt i den Gamla världen hade de inte ens vetat om det ännu och de hade fortfarande kunnat skratta och sova. Men de vet. Allt för mycket vet de, allt för mycket är de inblandade i världens göromål och allt för mycket ser de. De är bara nitton år, ungdomar som står och väger på kanten till vuxenheten, på kanten till det fantastiska ohämmade livet. De borde inte behöva sitta här, desperata efter de andras stöd, tysta och trötta trots att striden ännu inte påbörjats. De vet att den kommer, de vet det med. De är rädda. De ser döden och smärtan och rädslan deras värld kommer byggas av och allt för klart ser de hur fruktansvärt ont det kommer göra. Ändå kommer de kämpa. De kommer slåss. Alltid, kommer de att kämpa.

De är vänner. Sanna vänner som älskar varandra. Bryr sig. Trots det, kommer de tvivla. De kommer känna rädslan och hopplösheten och från det kommer tvivlet att gro och spira. Som en cancersvulst kommer det växa till enorma proportioner och skära av blodet, det viktiga röda blodet, tilliten; säkerheten i deras tilltro till de andra som ännu flyter varm mellan dem. Det kommer bli en hård förlust för världen, den av vännernas vänskap, och den äkta oskulden kommer för ett ögonblick upphöra att existera. Tills den återvänder igen, på samma sätt som oskyldigheten alltid gör, i formen av andra människor med andra förflutna och drömmar och en annan vänskap. De kommer känna smärta, så som människor alltid gör när det som är dem mest dyrbart blir taget från dem, abrupt och ofrivilligt slitet från deras liv. Det kommer göra ont. Fan, det gör alltid ont.

Flickan har lutat sitt huvud mot pojkens axel och den andra flickan har tagit den tredje flickans hand. Och den andra pojken sitter på golvet, stirrandes in i den artificiella elden med tomma ögon, hans rygg lutad mot den tredje pojkens. Den fjärde pojken observerar dem alla och känner att han borde säga något, någonting, vad som helst, allt för att hålla den för honom solida och obehagliga tystnaden på avstånd. Men det är omöjligt. Orden, orden och hela den grymma världen fastnar i halsen som en stor klump av osäkerhet, omöjligt att få bort. Han ser kärleken som de andra utstrålar och känner sig redo att gråta. På bordet i andra änden av rummet ligger den utskrivna artikeln som de alla läst och paden som uppdateras igen och igen och igen med nya rapporter, nya rapporter med askfyllda bilder med blodet på marken som svider i ögonen på dem alla. Nya berättelser om avslitna lemmar, om människor som lämnats kvar, som åsikterna som sprider sig som olja på vatten. De växer upp. De har växt upp. Idag. Det tog en dag. Bara idag.
De är vänner. De ler långsamt mot varandra. Solen går upp. Den första pojken – mannen – reser på sig och han tittar ut genom fönstret. Han ler. Det är ett bräckligt leende, ett osäkert leende, ett leende som ingen av hans vänner sett tidigare. Men det är ett leende. Och det räcker. De är ju vänner. Eller hur?

tjugosjätte maj tvåtusentio

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Ge mig ett ögonblick av din tid.

"Do not dwell in the past, do not dream of the future; concentrate the mind on the present moment."

Buddha



Ett ögonblick.

It dawned on her and her entire world changed. Just like that. During one moment. That's all it takes. And moments - they're all we've got.

Here is a collection of moments. They are moments in which decisions are made, life-changing things happens, moments in which people finally stand up for what they believe in; fragments of lives bound in a single moment during which people shrink back in fear and terror. In some moments nothing at all happens.

Here they are. Moments of the World.

Citat.

All men dream; but not equally. Those who dream by night in the dusty recess of their minds wake in the day to find that it was vanity; but the dreamers of the day are dangerous men, for they may act out their dreams with open eyes, to make it possible.
T.E. Lawrence

I am Me.

18 years of age and expected to have a whole life planned, expected to know and to want. I don’t want much else than being happy, but people don’t like when you answer questions like that. It makes me a bit sad but there’s no need to worry: slowly, I’m changing the world.