Ett ögonblick.

När han lämnar henne, lämnar han en kvinna med tårar som faller. Tårar som kommer av att känslorna fylls till bredden; smärta, hat och förödmjukelse. Men mest hat. Mest hat. Hatet kommer enklast och ilskan hon känner, ilskan över all uppgivenhet han fått henne att känna, den har hon aldrig känt förut. Ilskan är ny och aldrig har hon varit så uppfylld av ilskan, aldrig har hon känt tills hon blivit förblindad av ilskan. Hon hatar honom. Rent och skärt hat strömmar genom ådrorna när hon om natten lever i skräcken att han kanske ska komma i igen. För när han kommer tar han henne, och när han tar henne hatar hon honom. Tagandet när hatet och när hon efteråt kurar ihop sin brutna kropp stärker hatet henne; hatet är vad som behåller hennes vett när hon stängs in i hålan som knappt förtjänar att kallas ens det. När råttorna kryper över hennes kropp och slickar hennes sår, när spindlarna försöker snärja henne i sina när, när håret bryts av för att hon inte fått någon mat, då hatar hon honom. Hatar honom hatar honom hatar honom hatar honom hatar honom. Hatar. Honom. För han har stulit från henne, har stulit något hon aldrig ska återfå, har stulit något ovärderligt och viktigt som aldrig kommer komma tillbaka. En omöjlighet. Ett hopp. Hon svär åt honom i tystnaden och när hatet, överlevnaden, när det med rädsla så som vatten när världen. Hennes gamla jag skulle gjort upp planer, hennes gamla jag skulle planerat djupa saker som med all säkerhet skulle gått i lås, skapat tankar och smitt ränker som ingen undkommit men hennes nya jag gör inte det. Hennes nya jag är trött och hungrig och kall och hon är förblindad av hatet som är det enda som finns kvar. Hatet är det hon är. Hatet, det som ska förvandlas till ett bländande raseri, hatet som ska förtära allt tills ingenting alls finns kvar. Tills han försvunnit. Tills han dött, tills råttornad gnagt rent hans ben, tills hans ruttnande stank omger världen, tills han aldrig mera finns och inte kommer finnas. Tills han försvunnit. Just det hatet känner hon. Just det hatet. 

sextonde oktober tvåtusenelva